Sedan gick de av, och kliver aldrig på igen. «Då som nu og för alltid» klarer i så måte bare så vidt å holde hodet over vannskorpa. Ark-fansen vet hur det känns och stöttar på håll, och för det är jag tacksam. Delade på en Redbull och bad Knigge ta en bild av oss alla vid kravallen. Idag vill jag packa upp väskan för sista gången, rensa, ladda in bilder. Nu är alla låtar bättre än någonsin, Jockes röst känns mer än ever, klippen får mig att gråta igen.
Fattar fortfarande inte hur den kunde få så lite kärlek. Jag är så fruktansvärt kär i dem igen. Det føles nesten som om det er en avmakt der, som om gjengen allerede har vent seg til tanken på at det er slutt og at det er like greit. Däremot ser jag hellre att de hade använt sig av ett annat fan eller inget fan alls, för fanaspekten i dokumentären faller nu lite… platt. Recension Då som nu för alltid Av Karin Henriksson Alla författare hoppas naturligtvis att de har tur med tajmningen.
Det jag skulle vilja säga om skivan och Kents beslut att lägga av är: Nej, nej, nej, nej, nej, nej varför ska ni göra det, ni ska för evigt glädja oss svenskar i vårt genomsnittliga gråa väder precis som Lundell, Stefan Sundström, Thåström, Peter LeMarc, Cornelis Vreeswijk mm. Till sist lättade trycket och hulkande klamrade jag mig fast vid mina kentvänner, bästa vänner, i olika konstellationer. Jag har försökt blogga om sista kentkonserten tidigare, men det har inte gått. Men det kändes som att de ville ta vara på det en sist gång, och att vi också kunde göra det, och att alla 40 000 personer i publiken var glada att de var där. Men jag har verkligen noll intresse av att vara arg på kent, och jag förlåter dom vad som helst. Förutom kent så saknar jag mina bästisar.
Tack iallafall kent, för att ni var bäst så länge, och för att jag alltid kunnat lita på er. Men den blev inte det closure jag hade hoppats på. Att de vinner två priser vet jag redan, men det är bara tv som gör intervjuer direkt efter varje pris. Då får jag höra att kent är på plats, och freakar lite. Martin kastade slängkyssar till oss, och Markus var noga och pekade ut oss en och en. Okej, over and out för objektifierings-Aino. Jag ställer mina två väntade frågor, och Jocke tittar så snällt på mig när han säger att det känns jättebra nu efter att de lagt ner.
Ja, de är bäst, bla bla. Jag försöker hela tiden komma på hur jag ska beskriva vad det känns som, att kent har försvunnit. . Alla deras skämt och interna diskussioner? Vi åt på Taco Bar allihopa och varannan person vid borden satt och grät. Så min förhoppning är att det här inlägget lyckas bli alldeles för långt. Att det är sista albumet är ganska passande.
.jpg?etag=%223ffa8-58dd5620%22&sourceContentType=image%2Fjpeg)
Ljud och skrivande får vänta tills galan är slut. Det kunde jag knappt hantera. Eller att de tack vare sina unika känselspröt skrivit rätt bok vid rätt tidpunkt. Är glad att han delar det här med mig, även om vi kommer ha två helt olika upplevelser. Det känns värre när de man inte är van vid att se gråta gråter, som Jozefin och Felix och Palle. Ingen nostalgireise Men vi skal ikke skrive noe Kent-krønike her, deres nye plate «Då som nu og för alltid» vitner om at bandet selv ikke er spesielt interessert i gå ut på en selvrefererende nostalgitrip. Av chock, lycka, tacksamhet och förundran.
Var Jocke så ledsen alla gånger på konserterna, tyckte han att det var så jobbigt? Såpass rause må vi være — i alle fall med 90-tallsplatene. Det som skulle sies er allerede sagt. Kajsa skickade ett sms som fick mig att gråta, Cornelia skrev på Facebook och fick mig att gråta. Som att vara brutalt jävla heartbroken. Klicka nedan för att logga in eller läsa om hur du tecknar en prenumeration på Axess. Jag hatade dem innerligt iallafall. För har de vetat så länge så är jag säker på att de känner sig trygga i sitt beslut och inte gör något förhastat som de ångrar.
Vi vet ju att de filmade massor under turnén, vill se bussbabbel, inte någon journalist eller Silvana Imam. Älskar er så så mycket. Att vi blev helt bortklippta gör mig egentligen inget, även om jag gärna skulle få alla de timmar med material de har på oss som minne. Älskade Martin, känns som han bär mig med sina starka tennisarmar. Hade hellre sett mer material om kent. Hans lugna, djupa röst och hans stora snälla ögon och ärliga leende.