Citatet dyker upp för första gången i P. Man kan springa om man har ont men smärtar det låter det inte som en bra ide. Min första mara var en riktigt käftsmäll, kanske det jobbigaste jag någonsin upplevt rent fysiskt. Det var en ganska dyster läsning må jag säga, långt ifrån vad jag ville läsa. Kliva utanför min bekvämlighetszon helt enkelt och inte slå mig själv för bröstet bara för att jag sprang 18mil nån vecka eller massa långa trösklar en annan. Mycket tack vare planerna sen förut att ta in flera extra resurser under första halvåret,som ni givetvis inte blir av. Känslan under veckan var att jag äntligen skulle få till det på milen.
Från början fattade jag inte riktigt vad det var, trodde först det var hälen som spökade, men sen kom jag plötsligt ihåg att jag hade ju ont i samma hälsena för ganska exakt ett år sen. Vid varje varvning fick vi tider rapporterade och hur många varv som återstod, riktigt bra service och jag behövde inte kolla klockan särskilt ofta till en början för att hålla koll på hur jag låg till. Det enda jag egentligen kunde tänka på var den obehagliga smaken av mjölksyra och smärtan som väntade. Vi behöver inte vänta på att se vad andra gör. Mitt löpsteg och skadehistorik skvallrar om att jag egentligen borde ägna mig åt nånting annat men jag älskar att springa ändå. Ökade farten för en lång spurt men precis då kom den där förbannade motvinden och dessutom rejält håll.
Inte hjälpte det heller att Dr Internet på många sidor skrev att helvila rent utav kan vara kontraproduktivt. Man kan inte förvänta sig att få A i betyg i alla ämnen utan att plugga, samma sak med löpningen. Och Mäkele ser ut som han gör. Hälsenan höll i alla fall, det blev inte värre och det var också ett av målen. Det är jobbigt att andas och jag svettas som en gris. Det är nu det gäller att vara stark och inte vika ner sig.
Just nu är jag faktiskt mest glad över att jag kan träna någorlunda seriöst utan att gå sönder. Just nu är jag nästan mer taggad på det än sub 2. De vet att jag inte är nedlåtande. Tvärtom så har jag blivit mer och mer orolig ju mer smärtan tilltagit. . Velade länge om jag skulle våga ge mig ut på en testjogg eller inte. Sen när jag vände mig stod en afrikansk man och skakade på huvudet, det var sååå pinsamt! Men ska man bara rekreationsspringa så finns det ju inget bättre än sommarlöpning, barkaka på nån fin skogsstig i stekande sol.
Var rättvis och inse att du är bra och snabb. Jag är fortfarande inte helt övertygad, men nog måste han ha sagt något åt det hållet. Det finns väl antagligen någon som reagerade. Som jag skrev i redan första inlägget, som bevis för att det faktiskt har hänt så vill jag se ett Youtube-klipp från matchen i fråga. Då kan rehab tillsammans med fortsatt löpning nog fungera, men troligen måste du skära ned, antingen på mängd eller intensitet troligen är det ökningen i intensitet, som kanske inte gjordes i samband med minskad mängd som ledde till problemen från första början? Satte mig vid datorn och googlade allt jag kunde komma på. Men faktum är att den största vinsten under dom här 10 åren är att jag numera har en så pass stark kropp att jag när som helst kan springa 2 mil och verkligen njuta av det.
Till slut så gick det. Låter klokt att släppa lite på gasen nu i alla fall. Den enda förväntning jag hade var att det skulle göra ont. Hälseneinflammation, hälseneproblem, ont i hälsenan, hälsena rehabövningar…ja ni fattar. Därav ramlar det bort bra med virke genom det. . Har testat både fartökningar och intervaller och det har funkat helt okej men framförallt så märker jag att fötter, vader och hälsenor inte tar lika mycket stryk som när jag springer med mina vanliga distanspjuck; New Balance 1500, Salming Distance och Adidas Adios.
I någon slags akut skede gäller att avlasta senan. Men så ska det vara. De hade fem, men de ville ha sex, och de fick de när Foppa tryckte in den! Men även om så vore förstår jag inte rasismen i att uppmärksamma att afrikaner är mörka. . Vill man nå en specifik tid eller ett specifikt mål måste man ställa sig frågan, är jag beredd att lägga ner den tid som krävs? Och jag ber om ursäkt i förväg för alla svordomar, men en smärtande hälsena kräver starka ord. Kennet Andersson har nog varit den bästa svenska spelaren i det svenska laget. Men nej, Mahatma Gandhi lär aldrig ha sagt detta.
Men i slutänden har kärleken till att springa ändå alltid vunnit. Om du taggar ner lite kommer du att hålla och utvecklad. Dock har sista månaden varit objekt till objekt planering, dvs nytt traktdirektiv den dagen man flyttar från avslutad trakt. Den känns ju inte tipp topp. . Vid 5k passeringen hade varvtiderna droppat och dessutom var det ren och skär ångest inför varje bortre långsida där det kändes som det blåste orkanvindar som dessutom blev hårdare och hårdare för varje varv. Tänkte parkera en del i preferensaktier också.
Med tanke på att det här var första gången som jag sprang den här distansen så var tiden inget jag hade tänkt på innan, jag ville bara försöka pressa kroppen och det lyckades jag i alla fall med. Inom loppet av två dagar cashade jag in 72km. Han träffade sin hustru Kerstin 1978. Själv var jag mest inställd på att överleva och inte bryta. Och Sverige spelar med 4-3-3, trots att Stefan Schwarz är utvisad. Ibland är det jobbigt att inte göra nånting.