Ett välgjort och fint familjedrama om att älska, glömma och förlåta. Och Suzanne Reuter som den cancersjuka mamman till bröderna får briljera i sin gestaltning av en karaktär som växer mer och mer under resans gång. Klassiska recept möter nymodigheter, vackra fotografier blandas med stämningsfulla inlägg. Det är mörkt och hopplöst på alla håll och kanter. Det handlar inte bara om Peter Jöback och denne vår främsta musikalstjärnas framgångsrika samling julsånger i full exponering, utan också om ett manus som delvis bygger på hans egna mörka erfarenheter av sexuella övergrepp och alkoholism i familjen. Filmen är hans show, men för den sakens skull är det inte hans enmansshow. I rollerna ser vi förutom Jöback själv Johannes Bah Kuhnke, Suzanne Reuter, Jennie Silfverhjelm, Loa Falkman, Anja Lundqvist och Rennie Mirro.
Då såg han det som ett misslyckande, en sista utväg för en misslyckad artist, men det skulle visa sig bli hans största framgång med 600 000 sålda exemplar. Det kan tyckas förutsägbart hur hon väljer att avslöja familjens hemligheter för tittarna. I den lilla artisten ser Simon något som påminner honom om sig själv när han var ung. Jöback syns också i huvudrollen som Simon — en världsartist som återvänder från Los Angeles för att fira jul med sin familj i Sverige. Nya läsare tillkommer med varje ny generation och filmerna är lika populära. I det lilla samhället han växte upp arrangerar hans bror Anders den årliga julkonserten och Simon har övertalats att vara med. Världsstjärnan Simon Peter Jöback flyger hem från Los Angeles till den lilla snötäckta orten någonstans i Sverige.
Jag tänkte tipsa om årets svenska julfilm med Susanne Reuter, Peter Jöback. Kanske kommer Lemhagens film att sabba julen för en del familjer där ute, men vem vet. Simon däremot tar lätt på det hela, tills gamla minnen väcks till liv och han konfronteras med begravda familjehemligheter. Det svenska julfirandet på film sker sällan smärtfritt. Julstämningen och julkänslan ska vara påtaglig, närvarande och alldeles, alldeles underbar.
Att barndomsupplevlserna sägs vara självupplevda ger bara mer styrka och svärta åt hans skådespeleri och det känns väldigt fint och hjärtskärande att se honom öppna sig och visa sin skörhet. Några teatraliska repliker får man dock räkna med, när musikalstjärnan gör sin första stora roll på bio. Anders Johannes Kuhnke , som fått nöja sig med att stanna i hembygden och leda kyrkans kör, blir därför måttligt road över Simons återkomst och den enorma uppmärksamhet den väcker i bygden. Vem är du i Astrid Lindgrens värld? Suzanne Reuter som den traditionsbundna modern och Jennie Silfverhjelm som stjärnans kloka svägerska hittar ändå någorlunda rätt i balansgången mellan uppgörelser och vardagsrealism. Dessutom körsång och sång av Peter Jöback. En världsstjärna, Simon spelas av Peter Jöback kommer till snöigt svenskt landskap för att fira jul. Men i en huvudroll i en film har jag aldrig sett honom agera förrut.
Jag kommer hem igen till jul, jag önskar samma sak som du ingen familj inga paket, det e bara du och jag som vet, jag kommer hem igen till jul. Att veta vad karaktärerna döljer för varann, att känna vad en person känner men inte vågar säga, bidrar till spänningen - man bara väntar på att sanningen ska explodera. Det är en berättelse vi hört i många varianter tidigare. Här möter ni det moderna i harmonisk mix med det traditionella. Loa Falkman sticker ut som skämtaren vid familjejulbordet. Jag kommer hem, fast allting är så svårt så tror jag det blir bra till slut ändå jag kommer hem igen till julen.
Men till det kommer alltså några dagar av uppgörelser med familjens mörkare hemligheter. Världsstjärnan Simon kommer hem till Sverige för att fira jul. Man får städa undan, fixa och dona, och julen är ju en sån högtid då spriten ofta kommer fram, säger Peter Jöback. I det lilla samhället han växte upp arrangerar hans bror Anders den årliga julkonserten och Simon har övertalats att vara med. Inte minst som publiksiffrorna för årets svenska filmer sviktat betänkligt.
Anders, som alltid levt i skuggan av sin bror, är inte helt nöjd med detta. Världsstjärnan Simon Peter Jöback kommer hem till Sverige för att fira jul. Mycket fin sång är det, nubbvisor, julvisor och klassisk julmusik. Simon däremot tar lätt på det hela, tills gamla minnen väcks till liv och han konfronteras med begravda familjehemligheter. Allt som är mörkt och jobbigt att prata om ska tystas ner tills julen är över och helst tills Simon har åkt hem igen.
Jag tror inte att den kommer knuffa undan Tomten är far till alla barnen för det är ett mästerverk men jag tackar aldrig nej till nya julfilmer. I det lilla samhället han växte upp arrangerar hans bror Anders den årliga julkonserten och Simon har övertalats att vara med. I det lilla samhället finns, förstås, en mängd mörka hemligheter och i familjen i synnerhet. Men bägge två får liksom de övriga brottas med ett tämligen bräckligt konstruerat och bitvis ologiskt juldrama. Peter Jöbacks karaktär Simon får återuppleva sin bardom och att inget har förändrats. Men eftersom min dator krashade då jag kom hem efter biobesöket så kommer en recension där jag berättar vad jag tyckte om filmen först nu när jag sitter framför min nyinköpta dator. Det som gör ont kan inte nå mig nu, det hittar aldrig hit Jag kommer hem igen till jul, jag önskar samma sak som du ingen familj inga paket, det e bara du och jag som vet, jag kommer hem igen till jul.