Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort. Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort av Eric Rosn 2020-01-15

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort / E

Det kommer som en chock. Att mamman får ta allt ansvar och förväntas ge kärlek oavsett vad som händer medan pappan och sonens relation är mer lustfylld och på sätt och vis mer jämlik. Barnets villkorslösa kärlek till den missbrukande fadern gör ont att läsa, jag grät flera gånger. Skildringen av missbrukets kraft är stark. De är språkligt En vackert skriven skildring av en relation mellan en far och son, där fadern är vad som kan kallas dysfunktionell och till slut hamnar i fängelse för ett brott han inte minns att han begått. Fadern lever för sitt missbruk, som alltid kommer före familjen.

romeoandjuliet

Resultatet är fint och effektivt. Det blir typiskt sett en notis i lokalpressen. Jag har följt Eric Rosén i snart femton år, ända sedan bloggtiden i mitten av 00-talet, och under en period drack vi vid samma småbarer på Söder, vilket gör det svårt att förhålla sig helt neutralt till texten. Har alltid läst mycket och skulle inte klara mig utan litteraturens roll i mitt liv. Pappan är tämligen värdelös, men Eric kan ändå inte låta bli att älska honom! Jag älskar berättandet, vilken otrolig förmåga han har att berätta en historia, Eric Rosén. Inte för att han är en direkt dålig uppläsare, men för att boken hade blivit en mycket finare lyssnarupplevelse med en erfaren inläsare.

romeoandjuliet

Så länge han tar sina Stesolid, Doloxene och Sobril är han en rolig, varm och nästan helt normal pappa. Han kan recitera Ekelöf och till och med köra bil. Den redan skakiga tillvaron rasar ordentligt. Hans pappa är på många sätt hopplös, både som förälder och samhällsmedborgare. Hade inga förväntningar alls på den eftersom jag aldrig hade hört talas om den innan. En vackert skriven skildring av en relation mellan en far och son, där fadern är vad som kan kallas dysfunktionell och till slut hamnar i fängelse för ett brott han inte minns att han begått. Eric inser att han aldrig kommer att kunna säga åt sin pappa att välja mellan missbruket och relationen till honom, eftersom det betyder att pappan skulle välja bort honom, och det här är också något som han verkar rättfärdiga för sig själv som logiskt.

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort / E

Eric Roséns pappa var noggrann, kultiverad, läste, sjöng godnattsånger - så länge han tog sina Stesolid, Sobril och andra piller. Om de synliga och osynliga strukturer som påverkar oss alla. Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok om att bli vuxen i skuggan av ett brott. Det är frustration och sorg samtidigt som man förstår den enorma kärlek som finns mellan sonen och hans pappa. Det enda kravet som ställs på pappan är att han finns där ibland, mer eller mindre sällan spelar inte så stor roll. Jag älskar berättandet, vilken otrolig förmåga han har att berätta en historia, Eric Rosén. Texten är försåtligt enkel, men fångar något mycket sammansatt och flerskiktat: äkta kärlek mellan far och son som man måste bli fri från för att leva.

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort av Eric Rosn

Och ett kärleksfullt minnesporträtt av fadern. Han gjorde sig inga illusioner om att bli fri från sitt missbruk, men hade nog inte väntat sig att en fängelsevistelse skulle vara en del av livet. Hemma hos Erics pappa är allt noggrant ordnat. Möt dessa två författare i ett samtal om klass — om ojämlikhet, arv och uppväxt. I mitt lilla läshörn av universum är Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort en av årets stora litterära händelser. Det blir personligt, sårigt — och roligt.

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort

Det är en rörande och tragisk historia, men inte utan humor, och författaren lyckas göra sin berättalse allmängiltig - jag börjar tänka på min egen frånvarande far, och fundera över om han kanske var lite lik Sven Rosén? Han kommer ursprungligen från fin familj, men knark och sprit gör honom omöjlig i arbetslivet. Texten är försåtligt enkel, men fångar något mycket sammansatt och flerskiktat: äkta kärlek mellan far och son som man måste bli fri från för att leva. Bildningen och intellektet bryts ner av ledan och depressionen som i sin tur leder till missbruk och skulder, försummande av relationer och möglig mat i kylskåpet. Vad kommer vi att få veta. Pappan levde också det liv han ville, det liv han klarade av. Sven Rosén kan bädda sängen, skala räkor och sjunga godnattsång.

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort

Faller extra för hur den börjar som en rätt traditionell uppväxtskildring men smalnar in på Eric och Svens relation tills det till slut är där och enbart där fokus ligger. Hemma hos Erics pappa är allt noggrant ordnat. Jag har följt Eric Rosén i snart femton år, ända sedan bloggtiden i mitten av 00-talet, och under en period drack vi vid samma småbarer på Söder, vilket gör det svårt att förhålla sig helt neutralt till texten. Men också om den märkliga kärlek som kan finnas till en pappa som gjort något helt oförlåtligt. Så när Eric är 17 och telefonen ringer, och hans bror i andra änden berättar att pappa misstänks ha mördat en kompis från Kolmårdens behandlingshem, kommer det som en chock. Han konstaterar att han vet mer om vad som kan ligga bakom en sådan händelse än det som står. Jag kan dock se att det är välskrivet, att det finns en viss form av egen tonalitet där men det är helt enkelt inget som tar sig under huden på mig.

Recension: Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort

Tack för en omtumlande läsupplevelse, Eric! Journalisten Eric Roséns debut Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en självbiografisk bok om uppväxt, klass och att vara anhörig. Men det blir som ett avlägset eko där texten fyller i många och stora luckor. Så när Eric är 17 och telefonen ringer, och hans bror i andra änden berättar att pappa misstänks ha mördat en kompis från Kolmårdens behandlingshem, kommer det som en chock. Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok om att bli vuxen i skuggan av ett brott. Sven Rosén kan bädda sängen, skala räkor och sjunga godnattsång. Jag gillar verkligen hur författaren växlar mellan åldrarna på sig själv när han skriver - plötsligt är den som berättar tolv år, och texten förändras utan att det blir Det här är väldigt fint formulerat av hur komplicerat det är att vara anhörig till en missbrukare.